Funktionaliseringsmetod efter polymerisation Denna metod är att bilda huvudkedjan och sedan introducera sidokedjan, vanligtvis med den befintliga kända molekylvikten av polykarboxylatsuperplastiseringsmedel, under inverkan av en katalysator och polyeterförestringsreaktion vid en högre temperatur.
Problemet med denna metod är att kompatibiliteten mellan polykarboxylsyra och polyeter inte är bra, och fasseparationen sker under förestringsprocessen, vilket gör förestringsoperationen svår.
Därför är valet av polyeter med god kompatibilitet med polykarboxylsyra nyckeln till syntesarbete.
In situ polymerisation och ympning I denna metod införs sidokedjor samtidigt som huvudkedjepolymerisationen.
Som ett reaktionsmedium av karboxylsyraomättade monomerer övervinner polyeter problemet med dålig kompatibilitet mellan polyeter och karboxylsyra.
Metoden är att tillsätta blandningen av akrylonsyramonomer, kedjeöverföringsmedel och initiator till den vattenhaltiga lösningen innehållande metoxipolyetylenglykol steg för steg och reagera under vissa betingelser.
Även om denna metod kan reglera polymerens molekylvikt, kan huvudkedjan bara välja monomeren som innehåller en C00H-grupp, annars är det svårt att ympa, och denna transplantatreaktion är en reversibel jämviktsreaktion, det finns mycket vatten i innan reaktionen är ympningsgraden inte särskilt hög och svår att kontrollera.
Denna metod är enkel i processen och låg i produktionskostnad, men svår i molekylär design.
